Kris

&quote;Hon rasade mot sig sjalv, men det hjalpte ju inte. Hade hon verkligen inget annat sprak kvar an graten? Inom henne jaste okanda valdigheter, hon besteg alproppar och stortades i avgrunder, hon hade mardromsfasor att frukta och bara under att hoppas pa - och utvartes tog det sig ett enda uttryck: grat, grat, grat. Sa monotont, sa obegripligt som en dovstums trevande ljud... Den sankte sig inte lindrande som regn eller dagg, den sprutades ur ett overmaktigt tryck som en geysir, en het flod, som fafangt slungar sig mot en alltfor avlagsen forbarmande himmel. Ett sprak som ingen kunde tyda.&quote;Pa troskeln till vuxenlivet tvingas den unga studentskan Malin Forst att ifragasatta hela sitt vasen, den unga kvinna hon varit saker pa att hon var. Hon har blivit foralskad i en studiekamrat, en annan ung kvinna. Hennes fysiska och psykiska valmaende nar botten, och till slut slutar Malin att forneka sina kanslor, och borjar istallet undersoka dem. Att bejaka den da forbjudna karleken kraver mod och en stor mangd trots - och for Malin borjar en resa in i det okanda. Fran den traditionellt passiva kvinnoroll hon var uppfostrad till, till en kvinna som tar sitt ode i egna hander.Karin Boyes &quote;Kris&quote; ar delvis sjalvbiografisk, och i novellen speglas den vardekris som pagick i Europa efter forsta varldskriget pa individniva.-