Intill yttersta kanten

Genom de variationsrika texterna – både kortare skildringar och poesi- löper en röd tråd: relationen mellan det förgångna och det nu levande. I "Intill yttersta kanten" inspireras Bo Ivar Nilsson också av naturens kretslopp och årstidernas växlingar. Våren är uppvaknandets tid. Den frusna marken tinar och grönskan kommer långsamt tillbaka. Vårens ankomst upphör aldrig att beröra oss alla. Författaren frågar sig då: "Är det endast ungdomar som trånar i blomningslängtan?" – Vi anar att svar på denna fråga blir ett klart och entydigt NEJ. -